Nyckeln i hand vs. bygga själv

Hej!

Igår läste jag ett inlägg som min vän Jens skrev om på sin blogg angående varför de valde ett inflyttningsklart hus och vilka fördelar det finns med det. Inlägget kan ni hitta HÄR på den finfina matbloggen Båda fötterna i grytan. 

Eftersom det helt klart finns många fördelar med nyckelfärdiga hus började jag fundera på varför vi valde att ta oss ann detta enorma projekt och framför allt varför vi valde att göra allt själva. 

Denna bild är tagen 1.5.2014 då vi var vid huset för första gången som husägare. Då hade jag inte den blekaste aning om vad vi hade framför oss. Eftersom jag aldrig varit med och sett ett liknande projekt kunde jag inte i min vildaste fantasi förstå hur mycket jobb och framför allt tid det krävs för att själv bygga upp sitt drömhus. Som tur var visste Danne precis vad vi gav oss in på och arbetsmängden har inte förvånat honom. 

Nu ett och ett halvt år senare sitter vi här med ett fem före inflyttningsklart hus och jag är mycket nöjd över att jag var så naiv och trodde renoveringen skulle gå i ett naffs, annars skulle jag säkert ha backat ur. 

Då det kommer till tidtabellen har vi helt klart 1-0 åt nyckelfärdigt hus. Dock vill jag försvara den långa byggprocessen med det att vi verkligen har fått tänka igenom alla beslut ordentligt och inte blivit tvungna att ta förhastade beslut. De ändringar vi gjort under denna långa tid har varit guld värt nu i slutändan. Så då det kommer till planering vill jag nog ge 1-0 åt att bygga själv eftersom en del beslut måste få gro och ta tid. 

Sen berättar Jens också att de höll låg profil genom hela bygget och lade inte ut några bilder eller texter om bygget på sociala medier för att husbygget inte skulle bli enda samtalsämnet med vänner och bekanta. Här har jag varit tvärt om och skriver både blogg och använder instagram för att dela med mig av vårt process. Och husbygget är nog samtalsämnet 95% av gångerna vi träffar bekanta. 

Här kommer vi till den del som blir ganska påfrestande i längden, nämligen att husbygget ÄR vårt liv just nu. Precis ALLT kretsar kring bygget och vi har nog ingen "fritid" att tala om. Vi jobbar ju båda skiftesjobb och vardagar börjar vi kl 13 eller 14, innan det gör vi nästan alltid ett pass på bygget som börjar ca kl 8. Alla lediga dagar gör vi något byggrelaterat, om det inte är fysiska byggandet så inhandlar vi material eller sköter något administrativt. Tror nog att många i vår omgivning är trötta på att lyssna saker om bygget men vi vet ju alla att det är en övergående period i livet.

Dock finns det mycket positivt med att vara öppen och prata om bygget. Vi har under denna process hunnit få många nya kontakter genom bygget och vi har fått massor av tips och idéer av andra som har gjort liknade projekt. 

Här har vi en bild på det urläckra byggparet. Som ni ser är utsidan något som prioriterats bort det senaste året ;)

Eftersom vi inte har någon fritid har tiden med nära och kära blivit lidande och det är ju ett stort minus med att bygga själva. Men vi hoppas att våra vänner och familjer har överseende och finns kvar sen då vi är klara. 

Att parförhållandet lider av att bygga själva har vi ofta fått höra. Dock har det inte stämt i vårt fall eftersom vi spenderar nästa all tid tillsammans här på bygget. Visst har vi fått prioritera bort sådant som resor, utekvällar och romantiska middagar men istället har vi fått sååå många roliga minnen från byggtiden. Det jag kommer minnas som extra roligt är alla små byggrelaterade utflykter vi har gjort till när och fjärran. Som vi har skrattat då vi åkte till Nykarleby för att hämta tre stycken spegeldörrar och kom hem med släp och bil proppfull av möbler och byggmaterial. Eller då husvagnshämtningen från Purmo blev ett projekt från morgon till kväll med allehanda hinder på vägen.

Dock håller jag med Jens som skriver att han inte vill bli den pappan som bara ser sina barn då han är hemma och äter i tre års tid. Ett sånt här projekt skulle inte gå lika smidigt om vi skulle ha haft barn och jag vet att Danne inte skulle ha haft någon fritid med familjen och det skulle ha blivit jättetungt att göra detta projekt med barn. 

Nu vet vi att den värsta byggtiden är förbi och förhoppningsvis kan Danne vara hemma och njuta med familjen då vår lilla bebis kommer till oss om ett litet tag. 

Här har vi en bild på mig och bebben för några dagar sedan. 

Man kan ju givetvis inte jämföra en hund med barn men den som vi har haft minst tid för under denna process är ju vår älskade Luna. Utan mina föräldrars hjälp hade det varit svårt att få vardagen med Luna att gå ihop. Dock har Luna anpassat sig ganska bra till bygglivet och har inte klagat en enda gång då hon har hoppat i bilen för att bli kuskad hit och dit. 

Hjälp av nära och kära är ju något man inte är lika beroende av om man har någon annan som bygger åt en. Det fysiska arbetet har vi mestadels gjort själva men i vardagen har vi fått massor av hjälp av nära och kära. 

Först och främst har vi haft turen att ha en vän med massor av kunskap om husbyggen som vi har fått ringa i tid och otid för att rådfråga om materialbeställningar osv. Utan honom hade vi nog inte klarat av detta bygget. 

Sen har min mamma ställt upp som tvätterska av våra kläder och så har som sagt Luna fått vara hos dem och skötas så mycket vi har behövt. 

Dannes kusin Sara och hennes familj har ställt upp med sovplatser, vattenhämtning och en varm dusch precis när som helst på dygnet och vi har alltid varit mer än välkomna. Helt fantastiskt att ha möjligheten till en riktig säng mellan husvagnsnätterna. 

Även Caro och Tomas har alltid varit redo att ta emot natt- och duschgäster! Ni är guld värda. 

Familjen Edberg tog alltid emot oss med öppna armar, hur smutsiga, trötta eller hungriga vi än var. Det är tomt utan er här i Vasa!

Och i Munsmo har toalettdörrarna varit upplåsta hos både Malin och Sonja och vattendunkarna har fått påfyllning när det behövts. 

Min bror Wille och Tommy har orkat köra lass efter lass till stormossen med både det ena och det andra oavsett väder. 

Sen vill jag också tacka min syster, vänner och kollegor för att ni orkar lyssna på vårt prat ombygget hela tiden. 

Den punkt där eget bygge vinner nyckeln i handen hus 100-0 är att vi får vårt helt egna, unika hus. Vi har under ett och ett halvt år fått bygga upp vårt drömhus precis så som det passar våra behov allra bäst. Inget i huset är massproducerat eller standardlöst. 

Om det i framtiden blir problem med något vet vi exakt var varje rör och elkabel ligger. Vi har också lärt oss enormt mycket och att bygga en liten lekstuga eller terass blir inga som helst problem för före detta stadsfrassar som både jag och Danne är. 

Det blev ett långt och flummigt inlägg och sist och slutligen vet jag inte om jag kom fram till vad som är bättre. Det viktigaste är väl att man väljer en byggtyp som passar familjen och livsskedet bäst. 

Jag har aldrig ångrat vårt beslut om att påbörja detta projekt och flytta in i husvagn. Även om det varit påfrestande ibland har det fört oss närmare varandra än vi var innan. Därför skulle jag heller inte rekommendera att bygga ett hus själva om man inte har ett stabilt förhållande, ett brinnande intresse för hus och hem samt tålamod, tålamod och ännu mera tålamod. Det allra viktigaste är dock att man tillsammans kan se det slutliga målet och har samma visioner. 

Känslan då vi sitter i vardagsrummet med bebisen och Luna i famnen och brasan tänd i vårt helt egna hus kommer slå precis allt annat!