Reportage och tillbakablick

Hej!

I somras fick jag ett oväntat samtal från Bya Nytt som är grannkommunen Korsholms lokaltidning. De hade fått ett läsartips och ville komma och göra ett reportage om vårt husprojekt. Varför inte tänkte vi men förvarnade reportern om att det kommer vara fullständigt kaos på både gården och inne i huset,  men det gjorde inget utan meningen vara att de skulle komma mitt i byggprocessen. I förra veckan kom tidningen ut och vi såg några bekanta ansikten :)

Texten var välskriven och reportern Anna Sand hade på ett bra sätt sammanfattat det vi berättade. 

Textens rubrik beskriver inte bara reportaget utan hela vårt liv just nu. Det är visionerna om slutresultatet och den lantliga drömmen som får oss att orka med detta massiva projekt. För visst tar det på krafterna ibland att hela vårt liv och vår tillvaro handlar om husbygget. Huset, offerter, materialbeställningar, byggnadslösningar och byggnadsproblem är det första vi pratar om då vi slår upp ögonen och det sista vi nämner innan vi somnar. För nån som aldrig har byggt hus är det svårt att förklara hur otroligt mycket tid det kräver. Men vi hoppas och tror båda två att det är värt det i slutändan. Den gemensamma drömmen är något av det allra viktigaste då man tar sig ann ett sånt här projekt och båda måste ha viljan till 100%, annars blir nog förhållandet snabbt lidande tror jag. 

Jag blir så stolt att läsa om min blivande man :) Han sliter alla sina vakna timmar för att vi skall få huset beboeligt tills bebisen kommer. Som det står i artikeln hade varken han eller jag någon som helst erfarenhet av byggbranschen, men med massor av vilja och jävlaranamma kommer man ganska långt ;) Och så mycket vi har lärt oss! Jag berättade också om att jag inte förstod vidden av projektet då vi bestämde oss för huset. Och tur var det eftersom jag gärna vill att allt skall gå fort och hade gärna flyttat in i huset genast. Men nu ett och ett halvt år senare har jag inte ångrat mig en sekund. En gång har jag fått tårar i ögonen och det var då golvet i gamla vardagsrummet var upprivet och hela huset var ett stort hål!

Såhär såg det ut då:

 Och köksgolvet:

Nu då huset börjar formas och inflyttningen kryper allt närmare tänker jag tillbaka och undrar hur vi har orkat? Nu börjar vi ju se det färdiga resultatet framför oss men hur orkade vi vara så positiva då vi bytte det nedersta stockvarvet på huset mitt i vintern? Eller då Danne kilade alla stora stenar inne i huset och bar ut dem bit för bit. 

Nu är som tur det mesta av "skitgörat" över och vi får så småningom börja koncentrera oss på det roliga, nämligen ytmaterial. Då det kommer till inredningen har vi en stor fördel i det att vår smak är så gott som identisk. Det skulle bli extremt tungt att bygga hus med någon som inte delar samma smak, varje beslut skulle bli svårt att ta. Det är något jag inte tänkt på innan vi började, hur mycket beslut som skall tas! Var skall lamporna hänga? Hur breda lister skall vi ha? Hur långt skall wc-byttan vara från duschen? Hurudant tak skall balkongen ha? Hur brett mellanrum skall det vara mellan panelplankorna? och så vidare och så vidare....

Jag berättade också om betänketiden vi fick i början av projektet och hur viktig den var. Det tog ju 4 månader innan vår radhuslägenhet blev såld och nästan ett halvår innan vi fick bygglovet att gå igenom. Under den tiden gjordes stora förändringar! Oj så jag skulle ha ångrat mig om vi byggt enligt den ursprungliga tanken! 

Då skulle huset sett ut såhär:

Och tack gode gud för att jag fick en snilleblixt och gick in för att flytta köket, annars skulle det ha sett ut såhär:

Istället för såhär som det ser ut nu:

Det tråkigaste rådet vi fick av erfarna renoverare var att "känna in huset" innan vi tar några avgörande beslut och jag skakade på huvudet och tyckte att vi var säkra på hur vi ville ha det. Men ack så fel vi hade..

Mycket har hänt och ändrats under renoveringstiden och det kommer nog att fortsätta ändras innan huset är klart. Men en sak är säker, nu är vi i alla fall på den bättre sidan av detta bygge.